mbromander

Bra fråga. Ingen vet svaret på den frågan. Så fort man tror man hittat svaret så ändras frågan.

Idag har varit en händelserik dag. Med både bra och dåliga nyheter. Det dåliga är att min pappa har blivit sjuk och måste därför avstå från att komma och hälsa på mig här i USA. Jag hoppas att allt blir bra med honom. Det måste det.

Nu till det bra. En av mina gamla kompisar skrev till mig på msn! En vän som jag hade på högstadiet. Vi var bästa kompisar en gång i tiden. Men tiden går och människor förändras. Men trots det så finns människor ändå alltid kvar, i hjärtat. Det spelar ingen roll vad som händer, de biter sig fast någonstans i hjärtat och någon dag kanske man hörs igen och kommer tillbaka till varandra. Som nu, när jag pratade med henne. Det visade sig att vi hade en massa att prata om och mer gemensamt än jag trodde. Det var en givande konversation, en viktig konversation, som jag kommer att ligga och tänka på när jag går och lägger mig i kväll. Kanske drömma om.

Största delen av våran konversation pratade vi om dagens samhälle. Vilket jävla helvete det är egentligen. Skönhetsidealen. Överallt, varje dag. Jag har väldigt få kompisar kvar som inte har ätstörningar. Det är inte längre en störning i vissa människors liv, det tillhör allas vardag. Att stå framför spegeln och säga ”Jag är vacker och älskar mig själv för den jag är” är en omöjlighet för många. Även för mig. Jag försökte för fem minuter sedan. Det kändes bara som om jag stod och ljög för mig själv. Jag kan enkelt säga till alla mina kompisar att de är vackra, för det är dem verkligen, men jag kan inte säga att jag själv är vacker. Sjukt. Jag tror aldrig att jag kommer att känna mig hundraprocentigt nöjd med mig själv. Aldrig.